Den mänskliga hjärnan är en fantastisk problemlösare. Faktum är att din hjärna är så skarp och inriktad på att lösa just problem och frågeställningar – att får den inga så skapar den egna.


Ronald McDonald. Bild: Stacy Lynn.

Det slår mig ofta hur vi människor försöker lösa problem och situationer i den utsträckning att vi antingen slår knut på oss själva eller löser problemet genom att identifiera fler problem. Senast i tisdags pratade jag med en av marknadscheferna på Aller kring hur vi skulle kunna strömlinjeforma produktionen av digitala creative sales. Får vi verkligen betalt för alla de timmar vi lägger ner? Om inte – skulle vi kunna tacka nej till pengar? Hur långt ska en säljare följa sin insålda kampanj? Och vad kan vi egentligen begära för engagemang från redaktionerna?

Mitt i mitt eget resonemang kände jag att det blev för många frågetecken varpå jag avslutade samtalet med att helt sonika rada upp några till. Som att slutsatsen att denna fråga var jäkla klurig, dög som slutpunkt just då. Mitt huvud kunde liksom gå vidare.

Jag kom att tänka på detta när jag i veckan läste i Resumé om de amerikanska protesterna kring att McDonalds åter börjat använda sig av Ronald McDonald i sin reklam. De arga hävdar att Herr McDonald är delvis ansvarig för att amerikanska barn blir allt fetare. Al Lewis, krönikor på Dow Jones, kommenterade bäst: “Vi är feta. Våra barn är feta. Våra barnbarn är feta. En intressegrupp protesterar och har en lösning: Vi halshugger en clown.”

Jag har gett mig på en hel del clowner den senaste tiden. Kanske dags att ta tag i själva burgaren.