Vem behöver ett magasin i en iPad?


Newsweeks Jacob Weisberg levererar i sin text Apple’s bite en (om än lite långt dragen) mycket målande bild av rådande medieklimat. Han porträtterar Apple och Microsoft som två rådande religioner och skillnaderna dem emellan liknas vid den mellan katolicism och protestantism. I Microsofts värld finns det många olika vägar till frälsning men inom Apple existerar bara en sann lära. Ett dikterande tal.

Och med släppet av iPad, ibland refererad till som “The Jesus Tablet”, fullföljs så denna kaskad av kyrkliga symboler. Apples äpple torde snart närma sig det kristna korset i igenkänningsfaktor. Och utanför kyrkan står medieföretagen – gestaltade som de halta och lama. Sökandes efter en mirakulös kur.

Men det finns några problem med det sökandet. Med drömmen.

För det första, skriver Weisberg, så behöver man inga app-liknande tidningar i en iPad. Väl sittandes med den ett tag blir det uppenbart att dess stora fina ljusa display tar surfandet till en ny nivå. På iPhones mindre skärm förenklar och förtydligar en app-lösning diverse upplevelser kring innehåll. Men på en iPad blir alla webbartiklar magasinsmässiga direkt via webbläsaren, så länge du har tillgång till uppkoppling. Det finns ingen anledning att låsa in sig i en stängd miljö. Det fria nätet blir en upplevelse i sig.

App-marknaden för tidningar och innehåll beskrivs vidare som en “claustrophobic walled garden” som dessutom saknar all den funktionalitet vi idag tar för given, som att kunna kommentera innehåll, dela med sig via sociala nätverk och det mest grundläggande – länkar till andra källor. Nu finns det ingenting som säger att detta inte adderas inom mycket kort, men de första utgåvorna av exempelvis Vanity Fair och Time är snygga men döda. Nick Denton, grundare av Gawker Media, beskriver de första iPad-magasinen som “ett steg tillbaka till CD-ROM”.

Ytterligare ett problem är de välkända stålstängsel som finns runt Apples marknadsplats. Det faktum att alla innehållsleverantörer tvingas dela med sig frikostigt av sina eventuella intäkter – men i andra änden inte får någon tillgång till all den värdefulla användardata som Apple samlar in. Och det faktum att Apple bestämmer vad som är “lämpligt” material och inte. Jacob Weisberg anser att just detta är frågans “mest alarmerande aspekt”. Och visst, censuren är ett frågetecken. Kommer exempelvis brittiska lad mags att släppas in i den amerikanska skenheligheten? Vad är egentligen “lämpligt”?

Distribution via Apples olika kanaler är nog bra och rätt vid en hel del tillfällen. Det finns redan succécases, som exempelvis Wired. Och det lär komma många fler. Många magasin kommer att kunna räkna hem nya affärer. Inte minst ordentligt nischade småtitlar som nu slipper kostnad för papper och tryck. Men det är inte The Return of Lösnummerintäkter för allt och alla. Jag kan se framför mig att magasin som Café, Wired, GQ och liknande – tajt förpackade och otroligt kompetent genomarbetade produkter har en framtid som “appar”. Som man vill samla. Men ingen lär, precis som på webben, betala för det som finns lika bra gratis på nätet. Närmare än någonsin med en iPad i handen, dessutom.

Majoriteten av de som hoppas lär således bli besvikna. Jag tror mycket på iPad men mindre på dess helande kaft.