Cafés modechef Daniel Lindström.

Sitter på 10 000 meters höjd och funderar över låga intäkter. Många magasinssajter är idag dåliga affärer. Och utan pengar in kan inte pengar gå ut och utan den möjligheten dör andra möjligheter.

Jag pratar själv ofta om att många traditionella magasinsannonsörer tidigare inte varit redo för nätet, att det saknats kompetens, tekniska förutsättningar och strategi. Men att det nu börjar hända saker. Som att det digitala steget snart skulle komma. Som om det varit en fråga om antingen tidning eller webb. Och det kanske det är, på sikt.

Men nu hör jag allt oftare hur de båda kanalerna hittat en symbios. En mellanväg in i framtiden. Cafés modechef Daniel Lindström berättar för mig om hur hans relation till viktiga annonsörer förändrats sedan han började blogga för tre år sedan.

Om hur sajten Cafe.se, som vi hela tiden varit medvetna om, får varumärkesbygge, dyrt innehåll, dyra möjligheter och dyr tid av tidningen Café – varje dag betalar tillbaka i relationer. Relationer som med bara en printprodukt kanske inte överlevt.

Med en blogg och en sajt kan Daniel Lindström på daglig basis bejaka relationen med printannonsörerna, på ett friare sätt bevaka och uppmärksamma dem och finnas med dem närmare och oftare än en gång i månaden. Det är en dimension i hans yrkesroll som i en snabb och rörlig värld blivit en förutsättning för att hålla kvar många annonsörers intresse för varumärket. Och annonserna i en långsammare och mer mallad tidning.

Således: Många magasinssajter är idag kanske inte enbart de sorgebarn de ofta utmålas för att vara. Utan redan förvaltare av livsnödvändiga band. Inte bara kostsamma komplement utan redan livsnödvändiga sådana.

(Transparens: jag är alltså chefredaktör på Cafe.se.)