För en tid sedan gästade jag en frukost arrangerad av Branschkansliet och MyNewsdesk. Temat var “Modernisera ditt PR-arbete” och förutom undertecknad så tog bland andra Martin Ingemansson (Facebook), Sara Widman (SIBA), Jacob Palicki (SJ) och Peter Pettersson (Aftonbladet och Teknikdebatt.se) plats på scen.
Bild: Albir.
Jag pratade om vikten av att investera i innehåll, och inte i plattform. När den tekniska tröskeln närmar sig noll, finns det inte längre några skäl att själv bekosta dyra utvecklingstimmar. Starka grundfundament finns att få i WordPress eller Drupal, istället för att sätta sig i ett konsultknä med ett icke open source-CMS. Videolösningar via YouTube och Vimeo fungerar bättre än alla betallösningar out there och är dessutom anpassningsbara. Och så vidare. I oändlighet. Det finns idag gratis eller skamligt billiga alternativ till allting. Som förutom att tala till plånboken också ofta är de mest kvalitativa alternativen till hands.
När jag besökte Search Engine Strategies i London tidigare i år var detta någonting många pratade om. “Utveckling” är inte vad “utveckling” en gång var. Det som en gång handlade om att skapa saker handlar idag snarare om att anpassa och att synca. Den tekniska insatsen görs för att (exempelvis) anpassa en WordPress-plattform, synca den med ett Vimeo-konto och kanske Facebook- och Twitter-konton.
Men den huvudsakliga investeringen måste göras i innehållet, det som ska fylla plattformen. Det som ska få dess budskap att spridas och dess mål att realiseras. Put your money where your mouth is.
Jag har under 2009 befunnit mig i en rad olika rekryteringsprocesser. Jag har gått igenom ett hundratal ansökningar, personligen intervjuat ett 50-tal människor och runt omkring allt detta samtalat med väldigt många fler. Under året har jag dessutom varit i nästan ständig kontakt med olika skolor och studenter från dessa som söker praktik. Förutom att det finns väldigt mycket fin kompetens där ute, har en sak slagit mig. Många skolor utbildar idag journalister för en verklighet som inte finns.
Det är konstigt nog lite svårt att sätta fingret på det. Men många jag mött har haft en liten “ovana” gentemot nätet och hur vårt nya medielandskap formas. Som om deras lärare säkerligen upplyst dem om att “nätet är viktigt”, kanske till och med slängt ihop en bloggkurs eller någonting liknande. Men aldrig diskuterat saken på djupet. Tittat på hur det faktiskt ser ut här ute. Förklarat för dem att kunskap inom exempelvis WordPress (ja, journalister bör ha tekniska grundkunskaper) eller Google Analytics väger blytungt gentemot att de lär sig göra bildspel och presentationer i Flash. Pratat om hur en modern journalist eller redaktör måste arbeta. Om hur man bygger trafik, hur man analyserar webbplatstrafik, hur man bör se på sitt eget innehåll, vilken typ av affär man kan förvänta sig. Hur man marknadsför sig själv som skribent. Hur man skapar sig ett personligt varumärke. Ovanpå grundkunskaper som hur man skriver en framgångsrik blogg, hur man över huvud taget jobbar med innehåll på nätet (från hur man skriver, till hur man presenterar, till hur man följer upp konversationen).
Det tycks råda en förvirring kring vad de som idag studerar journalistik egentligen ska göra på det framtida jobbet.
Jag funderar på att sätta samman en presentation. Och sedan åka runt och erbjuda den till vilken grupp studenter/lärare som än vill lyssna. Det sitter ju just nu människor och ägnar många år av sina liv åt fel saker. Jag skulle kunna berätta vad jag vill att de ska kunna för att få jobb hos mig. Vad jag saknat i många av de studenter och nyutexaminerade jag mött under de senaste 12 månaderna. Vilka böcker jag tycker att de borde läsa och diskutera kring, vilka tekniska verktyg jag tycker att de borde bekanta sig med, vilka bloggar de borde följa och exakt hur en redaktör eller en reporter jag anställer idag – arbetar imorgon.
Fan, det här lät ju kul.
(Bild från Pixgallery.com, tagen av Håkan Berg.)
