Ipad-appen Instapaper har, som jag skrivit tidigare, blivit en plats där jag samlar på mig de lite längre texter jag “verkligen borde läsa”. Här är de alster jag just nu planerar att kasta mig över.
Cheating incorporated
Sheelah Kolhatkar, BusinessWeek
AshleyMadison.com har beskrivits som ett “Facebook för otrogna” och är helt enkelt ett socialt nätverk för dig som vill spela lite till vänster. BusinessWeek har gjort en lång intervju med – och om – dess CEO Noel Biderman. Hur marknadsför man en sajt ingen vill bli förknippad med? Hur fungerar affärsmodellen? Och det här med att tjäna pengar på så väldigt dåliga saker, what’s up med det?
The end of blogging
Dan Duran, The New York Observer
Nick Denton grundade Gawker Media och skakade om den amerikanska mediemarknadens grundvalar. The New York Observer har intervjuat honom och många andra i vad som, i alla fall på håll, tycks vara en sågning av många bloggars intäktsmöjligheter.
Larry Pages Google 3.0
Brad Stone, BusinessWeek
Den här borde jag ha läst för länge sedan. Publicerades redan 26 januari men är såklart fortfarande såväl relevant som aktuell. Larry Page tar över CEO-kavajen i ett försök att göra stora Google mer effektivt, strömlinjeformat och kreativt. Och således undvika den fälla som lurar på alla stora bolag – att de blir för stora.
Här är aktörerna som kan hota – eller rädda – friheten på internet
Jenny Stiernstedt, Dagens Nyheter
DN fortsätter sin artikelserie “Vårt internet” med en mindre kartläggning kring “aktörerna som slåss över makten på nätet”. Jag vet inte vart det här kommer att landa, men det ska bli intressant att följa.
Det här är en utveckling jag ska följa noga. Folio rapporterar om en Gawker-story byggd på interna dokument från AOL. I korta drag handlar det om att AOL format ett dokument som ska guida dess redaktörer. Om att man tänkt ut en formel som bestämmer vad en redaktör ska och inte ska skriva om. Och hur så ska ske. Det handlar om sju steg som ska mynna ut i 300-500 ord långa rewrites. Rewrites som man – genom dessa sju steg – (ursäkta språket) således sökmotorsoptimerat skiten ur.
Men framförallt så handlar det om någonting mycket mer intressant. Om att den alltid så skyddade och samtidigt attackerade journalistiska integriteten nu inte bara jagas av de rena kommersiella aktörerna. Utan också utav tekniken. Det börjar växa fram faktiska formler kring vilket material som just i denna stund fungerar bäst i sökmotorerna, som genererar flest klick. Uträknad med hjälp av data från sökmotorerna, trafikmönster och olika nyckelords status – allt i realtid och per specifik story/ämne. Det finns procentsatser på hur ofta vissa nyckelord bör nämnas i en text för att rankas högt i Google. Och många skriver idag snarare för att få länkar än för att faktiskt informera och berätta.
Det har innan talats om hur journalistens kompetens, i ett landskap av användargenererat material, fortfarande behövs. Om hur hon blir redaktör och måste finnas där som ett mänskligt filter. Men vad händer när även den uppgiften försvinner? När den journalistiska uppgiften marginaliseras av mönster och tekniska sanningar? Tusen spänn på att uppstickare som Nyheter24 och Realtid.se skulle kasta sig över system som automatiserat spottat ur sig rewrites för Google. Istället för att sitta med budgeten full av frilansskribenter. Och man kan inte klandra dem.
Detta blir ännu en vardag att hantera.
