Sommartid är tid för reflektion. Nu har inte undertecknad belönats med semester riktigt än, men jag har åtminstone hunnit läsa ikapp lite då min mötesmängd minskat. En av de mest intressanta texter jag hittade i min hög var Fast Company-reportern Farhad Manjoos Killer apps; om varför Apples app-store är dömd att dö.
Det jag personligen uppskattar med app-store är, förutom enkelheten, att duktiga människor får betalt för duktigt arbete. Men mina tyngsta sympatier ligger ändock med ideologerna. Att stänga in, kontrollera och domdera går emot hela den tanke som internet och den digitala världen byggts på, den om öppenhet och generositet. Apple måste sluta bete sig som smartphones-producenternas Nordkorea om de vill fortsätta sin framgångsmarsch. Sluta låsa in och mobba.
I takt med att än fler läsplattor (eller “medieplattor”, som jag tror utmärkte Martin Stadhammar var först med att kalla dem), rena e-boksläsare, smartphones och gud vet vad slår ner på marknaden – måste saker enas. Utvecklare och innehållsproducenter behöver kunna skapa produkter som inte bara fungerar för iPhone, utan för alla olika miljöer omkring oss.
Och som tur är finns det en grym app för det.
Internet.
Ashton Kutcher är månadens (dec 09/jan 10) omslagspojke på new business-magasinet Fast Company. Knäcket på honom, och rubriken “Could This Twittering Facebook Fiend Be a New Kind of Media Mogul?”, avlossade mitt köpsug. Till skillnad från Vanity Fairs glättiga Twitter piece “Americas Tweethearts” (som jag också läste nyss) sätter Ellen McGirt i Fast Company fingret på någonting intressant: Hur kapitaliserar man på uppmärksamhet?
Mr social media, Ashton Kutcher.
Ashton Kutcher (That 70’s show, Punk’d) har 4.3 miljoner followers på Twitter. Och nästan 3.3 miljoner fans på Facebook. Och det är med dessa människor, denna uppmärksamhet, som Kutcher och partnern Jason Goldberg nu tagit steget fullt ut med gemensamma bolaget Katalyst (från början grundat 2000, ligger tidigare bakom just Punk’d). Kutcher och Kataylst erbjuder varumärken “influence marketing”. Nöjesmaterial (webb-tv-serier, blogginlägg, sponsrade tweets, bloggar, etc), annonsering och social gemenskap. I en hybrid som kan kallas alltifrån en “modern advertorial” till branded content.
Det är en mycket enkel idé. Kutcher får med sitt kändisskap som raketbränsle uppmärksamhet i överflöd. Addera en aktiv digital och social närvaro (och en strategi för denna) så är det inte svårt att förstå varför followers och fans flockas. Med dessa människors uppmärksamhet, och det faktum att Kutcher & Co är begåvade nöjesproducenter, handlar det om att förpacka varumärkens ambitioner i kul sammanhang och portionera ut till massorna. Varumärken köper inte bara uppmärksamheten men också det faktum att de förknippas med ett känt personligt varumärke (och i ett fall med Kellogg, även hans fru – Demi Moore). Ett sylvasst konkurrenspaket gentemot etablerade medier.
Vi säljer alla våra målgrupper. Och finns de i mer lockande sammanhang – följer pengarna med.
Frågan är väl bara när, efter hur många roliga videoklipp med en äppelpaj som avsändare, som Ashton Kutcher – i alla followers och fans ögon – blir precis som ett av de varumärken han nu fakturerar. När han inte längre är en kul kille i gänget, utan någon med en agenda. Själva modellen kommer att föda många nya effektiva mediebolag framöver. Och en del av dem kommer att bli mycket lönsamma. Men jag undrar om Katalyst finns kvar då. Att sikta en hel affär på en enda människas aura är farligt.
