Idag (22/12) släppte vi nyheten att Viktor Barth-Kron blir ny redaktör för Cafés satsningar på nätet. Viktor skriver själv om detta här. Dagens Media och Resumé rapporterar också. Mitt citat från det pressmeddelande som skickades ut:
– Det var viktigt för oss att hitta en människa vars penna var lika skarp som hennes erfarenhet och förmåga att driva trafik online. Café är ett så pass moget varumärke på nätet att det var viktigt att nu ta nästa steg. Att inte bara vidareutveckla vår redan kvalitativa och framgångsrika plattform Cafe.se - utan alla relevanta plattformar där ute. Och Viktor har bevisat sin kompetens på alltifrån det redaktionella hemmaplanet till bloggosfären och de rent sociala medierna. Vi ser nu fram emot ett mycket spännande 2010.
Jag tänkte nu, då man ju i lite stelare sammanhang sällan hinner säga så mycket mer än “att”, skriva ett kort och personligt “varför”.
Cafe.se är Aller Internets näst mest inkomstbringande plattform (efter Elle.se). Vi ökade våra intäkter med 127 % under 2009. Men ser fortfarande stor tillväxtpotential i såväl ekonomi som trafik. Och framförallt ser vi nästan skallrande mycket vi måste göra i ren redaktionell utveckling. Vi måste, i alla dess olika former, binda målgruppen till oss. På många olika ställen. Vi måste börja prata med målgruppen. På många olika ställen. Och vi måste, med näbbar och klor, slåss för att hålla oss relevanta. På att vara bäst på det vi gör. På att ha en fortsatt rätt att existera out there. Vi ska leverera precis det som läsarna förväntar sig och vi ska överraska. Vi ska bevaka vissa gränser och pusha andra från oss.
Cafés digitala verksamhet (med Cafe.se i spetsen) har i mer än tio år tagit små steg framåt. År för år. Ibland större ibland mindre. Men hela tiden framåt. Nu har det blivit dags att ta ett ordentligt språng. Jag och Viktor har varit sådär stockholmsytligt bekanta i några år nu. Men dammen är inte större än att jag i en sådan relation ändock kan anse mig ha en bra bild av en människa. Och jag tror mig vara säker på att det här kommer att gå riktigt bra.
Till Viktor: Varmt välkommen.
Till er andra: Det här ska bli spännande att genomföra. Och det kan bli lika spännande att följa. Så häng med.
När jag igår (27/5) läste Joseph Guerrieros Folio-text Who in media will survive? kände jag att ett finger sattes på någonting som gnagt i mitt huvud länge. Det är inga nyheter, vi har alla vetat det länge (kanske krävs det några kollisioner för att slutligen slå igenom?).
Men vi har bara flyttat en gammal affärsmodell till en ny kanal. Och vårt arbetssätt har följt med.
Tusen saker har utvecklats men många fundament står kvar. Det handlar fortfarande för mycket om ”oss” och för lite om ”dem”. Det borde inte alls handla om oss, om att vi pratar, utan om människorna vi ska tala till. Om hur vi bäst kan tjäna dem och om deras röster. Vi löser för få problem åt våra läsare, vi tillför för lite och vi riskerar att snart inte ha en plats i deras vardag. Jag möter varje dag människor utan ett uns respekt för vad ett visst medievarumärke varit vid en viss tid. ”Vad är det idag?”
Jag tänker på det ofta. Våra magasinssajter (”vi” är i just detta stycke text alltså Aller Internet och sajter som bland andra cafe.se, elle.se och svenskdam.se) blir bättre varje dag. Vi jobbar hårt och vi lär oss. Mångas vardag revolutionerades när vi för några år sedan genom bloggen fick ett dagligt samtal med människor vi tidigare bara skickat papper till var 30:e dag. Men det är fortfarande samma röst, om än något anpassad. Vi finns överallt där vi ska finnas. Men fortfarande med samma röst. Löser vi problem? Underlättar vi? Tillför vi? Jag vet faktiskt inte. Kanske.
Guerriero har rätt på fler punkter. Mediabranschen består av väldigt många väldigt smarta människor som tillsammans borde kunna få ordning på det här. Men om det varit en fråga om intelligens skulle exempelvis Facebook och MySpace vara guldgruvor nu. Och båda gör fortfarande småpengar sett till sina möjligheter.
Men lösningen kan finnas där ändå. Dessa företag drivs av precis det vi behöver mer av. En inställning helt och hållet byggd på vad som bäst tjänar användaren. Utan historia, utan någonting som fungerat tidigare, är det naturligt att fokusera på exakt vad människor behöver, vad de vill ha. Under tiden publicerar vår bransch samma artiklar de alltid publicerat och försöker sälja annonser på fasta utrymmen bredvid. Det är inte bästa sätt att hjälpa användare och annonsörer.
Jag tar inte livet av bannerannonsering, inte av traditionell nyhetsrapportering, inte av journalistik. Men de som inte, parallellt med vardagen idag, avsätter tankar och tid åt utveckling av affärsmodellen och arbetsmodellen kommer att slås ut. Så nu ska jag stega bort till bokhyllan, damma av mitt exemplar av klassiska Blue Ocean Strategy och se till att attackera våra egna modeller till vägs ände. Innan någon annan gör det.
