Återupptar mitt bloggande (och arbetande i stort) med att (via Walterlicious) se en TED-föreläsning signerad Alain De Botton. På ämnet ”karriärstress”. De Botton berättar om hur han, när skillnaderna mellan hans förväntningar på sig själv och verkligheten blir tydliga, ofta finner sig själv gråtandes med ansiktet bekravt i en kudde.
Passande eftersom min status just nu kan beskrivas som någonting liknande.
De Bottons poäng är att det rent statistiskt var lika svårt för en tiggare förr i världen att bli kejsare, som det idag är för dig att nå framgång likt någon som Bill Gates. Skillnaden är att när tiggaren aldrig blev kejsare var det ingenting konstigt. Hur skulle han kunna bli det? Men att vi idag, när saker som gudar inte längre styr våra öden, förväntar framgång av oss själva. Och således anklagar vi också oss själva när vi misslyckas.
Förväntningarna på vad människan kan åstadkomma har aldrig varit så höga som nu och aldrig tidigare har framgång, social status och kärlek varit så kraftfullt förknippade. Våra bekräftelsebehov och vår världsbild pressar oss.
Det är inget fel med att ha förväntningar på sig själv. Så länge de verkligen är ens egna.
"They always say time changes things, but you actually have to change them yourself."
- Andy Warhol
"Don't pay any attention to what they write about you. Just measure it in inches."
- Andy Warhol
"Vad människan behöver är inte ett helt avslappnat tillstånd utan snarare en strävan och kamp för ett värdigt mål, en fritt vald uppgift."
– Okänd. (Eller rättare sagt: Jag har glömt.)
Upphovsrätt
Ingen copyright på någon bloggpost här. Reproducera i hur många exemplar du vill, i vilken kanal som helst, i vilket syfte som helst. Men ange gärna källan ("Daniel Kjellsson") och länka tillbaka.
Bild: 
