From the category archives:

sociala medier

I juni 2011 skrev jag en text åt Dagens Media. Med anledning av att de varumärken som traditionellt agerat annonsörer – alltmer fungerar som egna mediekanaler idag. De kommunicerar direkt med sina målgrupper och traditionella medievarumärken måste se upp. Det är en av de mest intressanta utvecklingar som sker just nu. Här är min text i sin helhet.

daniel kjellsson dagens.media Välkommen till en omtumlande utveckling

Människor slutar köpa tidningar. Vi ser på tv via datorn, när vi själva vill och på våra villkor. Radio är det ingen som minns. Traditionella medievarumärken tynar bort i en värld av sociala medier, personliga filter och journalistik i medborgarform.

Det är svårt att skriva om mediernas, affärernas och teknikens utveckling utan att låta som en gycklare. Tv-husen gör rekordresultat och deras kraft är svår att säga emot. Radio har en plats. Vi på Aller media gjorde förra året en vinst på 123 miljoner kronor tack vare vår stora tidningsförsäljning, vi ser i år ut att gå än bättre och av 21 TS-registrerade titlar ökade nästan hälften (nio stycken) under 2010. Detta i en värld och med en teknik som snart lämnar mycket och många bakom sig.

Men under den senaste tiden har vi alla tittat framåt så mycket att vi missat det som händer omkring oss. Att våra läsare, lyssnare och tittare hittar sin journalistik via Facebook och Twitter, att de streamar annonsfri tv via utländska servrar, att de nu själva skriver om de saker de tidigare gick till oss för att läsa om. Det är fakta. Men framför allt är det en utveckling vi alla redan känner till, är delaktiga i och agerar för att rida på och växa med.

Den mest omtumlande utvecklingen sker istället hos våra annonsörer. Och den smyger i vassen. Den teknik vi trodde skulle fälla oss, den har istället legat sig tillrätta hos dem. Och det är det värsta och det bästa som kunnat hända. För om läsar- eller tittarantal dyker så kan man klä om. Men om pengarna försvinner är man naken.

Våra annonsörer är idag publicister själva. På god väg att bli egna mediehus. De tar en egen stig direkt till målgruppen utan att passera gränskontrollen till den oberoende journalistikens förlovade land. Och målgruppen applåderar. Är jag intresserad av klockor och Rolex lanserar en välskriven och bra blogg om klockor, är jag förste man på plats. Är jag intresserad av jeans, varför inte vända mig direkt till JC:s egna digitala magasin på nischområdet? Är jag en stor tv-annonsör kan jag, för de pengar jag redan spenderar, istället lansera en egen kanal. Modevarumärket Burberry har liknat sin Facebook-närvaro (som har 6,7 miljoner människor anslutna till sig just nu) vid ”den nya tidens Vogue-omslag” för deras affär. Besök H&M:s nya sajt och du möts snarare av ett inspirerande modemagasin än en e-handel och ett modevarumärke. Landets största annonsörer, från hygien- och skönhetsvarumärken till elektronikkedjor och matvaruhandlar, agerar alltmer som egna innehållsproducenter. De lär växla upp och fler lär följa efter. Varför inte kommunicera utifrån egen kanal? Varför inte äga kunden själv? Jag tror att många stora annonsörer idag pratar mer om eget innehåll än extern reklam på sina stängda strategimöten.

Precis som att vi bjuder in läsarna till dialog måste vi nu anpassa oss till annonsörernas nya drifter. Och snabbt bjuda in dem till produktion. För vi kan göra fantastiska saker tillsammans. Vi måste göra det. Att växa med de sociala kanalerna handlar om att vara social. Att växa med de kommersiella kanalerna handlar om att vara kommersiell.

Och hur man än vrider och vänder på de senaste årens utveckling framstår följande insikt allt tydligare: Det har i befintligt brus aldrig varit viktigare att stå för en oberoende och kvalitativ journalistik. Och att sedan ha silkeshandskarna på när man säljer den.

{ 6 comments }

Såg nyss en intervju med skarpa Joseph Smarr, tekniker på Google, om företags nya sociala nätverk Google Plus. Har tidigare läst Kevin Rose argumentera, Markus Welin sammanfatta samt många, många fler dryfta sina tankar på ämnet. Men framförallt så har jag själv använt tjänsten under en tid. Jag har hängt upp mig på två tankar.

1) Måste jag vara någon annan än mig själv?

Jag vill tycka om tanken på olika “cirklar”. På att dela olika typer av innehåll med olika typer av människor. På att vara en person med ett gäng, en annan med ett annat gäng. Men jag är inte där än. Jag har aldrig fungerat så, dessutom. Jag förstår inte riktigt vem jag förväntas vara på de olika platserna och varför jag förväntas vara någon annan ibland. Detta kan vara ett resultat av att den målgrupp jag möter på Google + fortfarande är väldigt homogen, varpå det för mig blir exakt samma konversation som på exempelvis Twitter (dock längre och mer stringent). Men igen: jag har ännu inte riktigt fastnat för idén kring att agera annorlunda inför olika människor omkring mig. Även om jag teoretiskt som sagt ser såväl nytta som nöje med ett sådant uppträdande.

2) Tröskeln är nästan borta

Tre tekniska ingredienser i Google Plus-kakan som fått mycket uppmärksamhet är ovan nämnda “cirklar”, visualiseringen av kommentarer som faktiskt tillåter dialog (i likhet med svenska Yo.se, delägda av Aller – men långt ifrån Twitters jobbiga röra) samt videochatten hangouts. Men den mest uppseendeväckande – alltjämt mest bortglömda – egenskapen i Google Plus är dess “icke-existens”. Tröskeln till att skaffa ett konto och börja använda tjänsten var minimal. Jag använder Gmail till såväl mail som chatt, jag använder Google sök, Google Kalender och Google Docs och nu har jag ytterligare en Google-tab i min meny.

google plus daniel kjellsson De sista Google Plus tankarna världen behöver
As easy as that. Och det ska sägas: Jag har en otrolig respekt inför att förvänta mig själv någon form av engagemang av någon användare. Faktum är att jag tror att många appar, sajter, idéer, visioner och företag faller på grund av just det, för många människor tar för många andra människors engagemang för lättvindigt. Eller än värre, för givet. Att börja använda Google Plus tillför en nytt rum till ens befintliga Google-värld, men utan den där känslan av att man måste passera en tröskel för att nå dit.

 

{ 5 comments }

Tidningsvarumärken lockar inte de digitala infödningarna

April 5, 2011

ShareIdag fick jag ett stycke text ur Olle Lidboms Analysbrevet uppläst för mig. Den handlade om hur magasin framgångsrikt arbetar med sociala medier. Olle listade tre intressanta exempel. Dels handlade det om att ett av de största värdena som finns i en tidnings varumärke, historia och så där – är dess ofta stora expertis, värdefulla [...]

Read the full article →

Det här ska du tänka på nästa gång du köper, skapar eller skriker

March 11, 2011

ShareFler människor förlovar sig under våren i Paris än på fyrans buss från Odenplan mot Radiohuset. Så (i likhet med Seth Godins tes och exempel) är det bara. Miljö påverkar oss, betyder saker för oss, miljö får oss att känna saker och att göra saker. Charlotte i Paris. Och precis så självklart detta ter sig [...]

Read the full article →

Därför älskar jag min morgontidning

February 28, 2011

ShareJag älskar min morgontidning. Jag älskar den för att den är skön att hålla i, för att den innehåller nyheter valda speciellt för – och av – mig. Ingen utfyllnad däremellan. Min morgontidning skriver bara om saker jag är intresserad av. Och redaktionen – skribenterna, fotograferna och redaktörerna – består till viss del av mina [...]

Read the full article →

Därför borde ingen av oss jobba på jobbet

February 27, 2011

ShareFöretag köper eller hyr en byggnad eller en lokal, börjar kalla det för “kontor” och tvingar sen en massa människor att gå dit varje dag. Ungefär så beskrev Jason Fried fenomenet med kontor och arbetsplatser under sitt föredrag Why work doesn’t happen at work på TEDxMidwest i oktober förra året. Han kommenterar också en del [...]

Read the full article →

En handbok i att få mer pengar – och göra världen till din egen

February 23, 2011

ShareEn handfull stater i arabvärlden skakar. Människor har efter år av förtryck tagit makten över sina egna öden. Det är rättvist att säga att människors gemensamma makt är “på agendan”. De sociala medierna och den tekniska utvecklingen i stort har försett folk med verktygen att samla sig, att organisera sig och att stå upp. Det [...]

Read the full article →

Facebook-kampanjerna sätter dumstrut på dig

November 9, 2010

ShareDet här tror jag att vi kommer att prata en hel del om framöver. Nej, inte Vings senaste kampanj True Love (även om den är lite smårolig). Utan om problematiken kring att diverse “virala kampanjer” lätt får oss att framstå som idioter. Någonting man också, som du ser på bilden nedan, noterat på byråerna. “Inget [...]

Read the full article →

Skadestånd i de sociala medierna?

July 22, 2010

ShareIdag intervjuades jag av Sveriges Radio, Ekot, med anledning av DN-debatten kring Justitiekanslerns praxis att tilldöma skadestånd. Kort och otroligt förenklat kan man säga att den som frihetsberövas (exempelvis hålls häktad) – och därefter inte döms, tilldöms skadestånd. Och detta skadestånd påverkas i många fall av om den som frihetsberövats också varit “massmedialt uppmärksammad”. En [...]

Read the full article →

Jag lever inte två liv, utan ett

July 10, 2010

ShareAnnie Leibovitz är en av mina favoritfotografer och jag såg nyligen hennes kringresande utställning A photographers life 1990-2005 på nyöppnade Fotografiska i Stockholm. Bilderna levererade givetvis enligt förväntan, men det var andra saker jag funderade på under tiden efteråt. Bild: Robert Scoble. Någonstans i bildmixen på Fotografiska fanns Leibovitz-citatet: “Jag har inte två liv, utan [...]

Read the full article →
Bloggtoppen.se Follow The Daily Mess MediaCreeper