modest mediekommentar

Rickard “Rick” Falkvinge lämnade 1 januari 2011 uppdraget som partiledare för Piratpartiet. Den organisation han själv grundade på dagen fem år tidigare. Under såväl åren i politiken som tiden sedan dess har Falkvinge befunnit sig i ett internationellt medierus få kommer nära. Föreläsningar på bolag som Google varvas med högtidliga besök på institutioner som Stanford. Få internationella mediejättar har inte någon gång sett den ofta silkesklädda (yes, Rick har en förkärlek för färgglada silkesskjortor) svensken i sina korridorer.

Jag har känt Rick i drygt sex år. Vi har arbetat tillsammans och vi är vänner. När vi nyligen sågs på långlunch passade jag på att låta honom, mannen som aldrig stått utan en åsikt, att lägga ut raderna. Om hur traditionella medier kan lära av aktiviströrelser, om de pengar han ser i eventbranschen samt hur han själv skulle styra ett mediehus.

Rick Falkvinge.

Rick, du axlar VD-stolen på ett svenskt mediehus. Hur börjar du?
– Med att sätta eld på aktivisterna. Jag tycker att medier idag i alltför liten utsträckning drar nytta av att människor vill jobba för annan belöning än pengar, såsom uppmärksamhet, synlighet och kredd. Det finns en kommersiell ömsesidig nytta här i en värld där saker och ting kostar för mycket. Det finns alltid människor med idéer som vill formulera och publicera dessa. Alla vill fortfarande synas. Sen skulle jag räkna på en fin förlustaffär på min journalistiska produkt för att sedan istället se intäkterna komma in via events. Jag vill inte ge mig på att försöka tjäna pengar på innehåll på internet. Det är så mycket enklare att bara se det som varumärkesbyggande och sedan gå efter pengarna där de bekräftat finns.

Vilka ämnen skulle dina medier intressera sig för?
– Vilka som helst egentligen. Men enda möjligheten att få till den offline-intäktsström jag pratar om är att de är nischade, auktoritativa inom sina nischer och extremt tydliga. Det handlar om att effektivt kunna bygga sociala nätverk kring specifika intresseområden. Varpå det alltså måste vara just väldigt tydligt avgränsade intresseområden. Bara inom just det som man brinner för, är man redo att bli en aktivist, att engagera sig. Din relevans och aktivisternas engagemang hänger tätt samman.

Vad kan traditionella medier lära sig av en generell aktiviströrelse?
– Människor lyssnade inte på Martin Luther King för att han hade vare sig exceptionella färdigheter eller ett viktigt budskap. De lyssnade inte på honom för hans skull. Utan för sin egen. För att genom att sluta upp var de en del av någonting större, en rörelse och ett sammanhang. Så tänker jag ofta och så skulle jag tänka kring min egen rörelse. Är “livsstil” ett ämne som skulle kunna tända en eld? Inte? Då ska mitt mediehus aldrig nämna det. Skulle ämnesområdet “skolan och utbildning” kunna få folkmassor att explodera? I så fall kan det vara någonting för oss.

Aldrig “allt för alla”, med andra ord.
– Nej, fan. Det är inte kostnadseffektivt. I en värld i vilken alla är connectade med alla blir exklusiviteten värdet, på något vis. Det anses mer exklusivt och värdefullt att ha 50 vänner på Facebook än att ha 5 000. Och jag tror mig också kunna tjäna mer pengar på ett antal små men intensiva nätverk snarare än ett större diffust sådant. Det enda som begränsar mina val av ämnesområden och vinklar är konkurrensen. Man måste välja en damm som gör en själv till en tillräckligt stor fisk.

Jag har tidigare skrivit om att jag tror att journalister och redaktörer kommer att antingen låtas bli delägare i sina varumärken – alternativt lämna för att starta egna. Främst på grund av att medieklimatet idag snarare kräver en “dygnet runt-attityd” än sedvanlig kontorstid. Och att delägarskap skulle rättfärdiga ett sånt engagemang.
– Jag tror att du har fel. Du har blivit lite för färgad av Stureplan, hehe. Jag skulle säga att 1-2 % av befolkningen är lagda åt entreprenörshållet. De flesta människor är nöjda med att inspireras av andra och att följa tydliga instruktioner för att nå fram till synliga mål. Jag skulle snarare se på engagemanget som en klassisk aktivisttrappa. Människor dras dit andra människor har roligt. Skapa ett tydligt och kvalitativt nätverk och se till att de människor som är relevanta för dig ser ett värde i att vara där. Sen kommer samma värde din väg.

Vill du läsa mer om och av Rick Falkvinge? Besök bloggen.

{ 6 comments }