Sajten cafe.se är en av våra viktigaste plattformar. För oss (och “vi” är alltså Aller Internet) är det således att stor sak att just cafe.se under förra veckan slog trafikrekord med all time high-siffran 43 787 unika besökare (Open AdStream). Gott så.
Får. Bild: Adulau.
Och det var när samma sajts redaktör Viktor Barth-Kron skrev den obligatoriska “vi är större än någonsin-notifieringen” jag kom att tänka på (för att nu göra en höna av en fjäder) – en några månader gammal Wired-text. Närmare bestämt Clive Thompsons “How Group Think Rules What We Like”. Kan man ljuga ihop att någonting är populärt – och på så vis få andra att se på produkten i fråga mer positivt? Är grupptryck någonting mer avancerat än att hälla i sig fyra deciliter hembränt bakom en husknut (no questions asked…)? Kanske till och med någonting att på allvar beakta i modern marknadsföring? Är människor får?
Clive Thompson kommer i sin text fram till någonting i stil med “både och”. Man kan utan tvekan påverka en människas åsikt om ett varumärke genom att få detta att framstå som populärt. Där gör grupptrycket sitt. Men i det långa loppet tycks kvalitet ändå segra, enligt de experiment som citeras.
Men om man nu råkar vara en inte bara framgångsrik och populär produkt, utan även en kvalitativ sådan – finns det verkligen inga skäl i världen att inte högljutt berätta om detta. Jag lovar härmed att göra 2010 till de färgglada skrytdekalernas och de svulstiga framgångsförklaringarnas år. Jag råder dig att göra samma sak.
Att lyckas med konststycket att ge sin reklamkampanj ett eget viralt liv, är få förunnat. Men lita på att det pratas mycket om den saken i många (ofta futuristiskt inredda) mötesrum runt om i landet. Just nu och i nästa vecka och under långt tid framöver.
Målgruppernas uppmärksamhet har i många fall flytt medierna och det krävs idag andra saker för att väcka uppmärksamhet än för några år sedan. Jag brukar roa mig själv (eller oroa mig själv, snarare) med att i mitt eget huvud ställa frågan:
“Hur många av dina besökare skulle välja din sajt, om de tvingades att välja mellan den och Facebook?”
Brr… Men hur som helst. En del kampanjer har det, de flesta inte. Förmågan att höja ögonbryn, öppna munnar, magnetiskt dra till sig klick. Och jag lovar att grotta ner mig fullständigt i dessa olika framgångsfaktorer framöver. Grundbultarna i att få människors uppmärksamhet, och få dem att vilja berätta. Men inte idag (22/1). Just nu nöjer jag mig med att konstatera att Diesels nya kampanj Be Stupid har det.
Inte mängder av det. Men lite. Tillräckligt för att den kommer att spridas och pratas om.
Ur Diesels kampanj, Be Stupid.
Ur Diesels kampanj, Be Stupid.
Handlar det, i dessa två fall om sex? Jo, såklart. Men den linan är tunnare än man tror. Många har balanserat men få fått applåder. När en stor mängd företag nu på allvar ger sig in i leken och lanserar sina kampanjer på de sociala plattformarna kommer det att krävas än mer för att nå ut. Men samtidigt ge än mer eko när man väl lyckas.
I den stora svårigheten och snårigheten finns (som alltid) också väldigt enkla och därför väldigt briljanta vägar att vandra. Men det krävs lite extra för att hitta dem. IKEA:s omskrivna kampanj, ämnad att uppmärksamma det nyöppnade varuhuset i Malmö, är ett sådant nyliga exempel. Med enbart Facebooks existerande bildverktyg till hands, lades bilder på inredda rum ut. Och förste man eller kvinna som taggade sitt namn på en möbel – fick den. Så fint.
Trevlig helg.
Update: Nu, några dagar senare, snappar Resumé också upp saken.
