Det är någonting med rörelse och isolering. Men jag kan knappt kliva på en cykel utan att idéer, kreativitet och varm distans plötsligt och oväntat väller över mig. I bilar förvandlas jag till ett melankoliskt kolli. Och på flyg blir jag freaking Gandhi.
Igår (3/5) åkte jag tåg. Stockholm - Göteborg t/r för att se bland andra Chris Anderson och Magnus Lindkvist på Handelskammarens föreläsningskväll (mer om det snart). Och kom, som på beställning, att tänka på när jag i höstas tillbringade några dagar i Rom. Och besökte Vatikanen och dess magnifika Peterskyrka.
Under en promenad inne i kyrkan lade jag märke till att det faktiskt satt präster i biktbåsen, varpå jag lyckades övertala vakterna och prästerna att låta mig bikta mig. Trots att jag är vare sig katolik, troende över huvud taget eller talar vare sig italienska eller latin. Men det var en stor situation. Så stor att jag fick tankestillestånd och som första fråga inte lyckades hacka ur mig någonting bättre än: “Is it a sin to receive porn spam?”. Så ovärdigt.
Men den vatikanska prästen tittade tålmodigt på mig och förklarade att internet är för oändligt och omoget för att innefattas av konventionella syner på etik och moral. “I de här tiderna måste du vara din egen profet”, sa han.
“Du kommer att få mail från platser, och du kommer att besöka platser, som inte för någonting gott med sig. Men du kan lämna dem, lära dig av dem och lära andra om dem. Internet innebär inte bara att du lärt dig om den direkta tillgången till allting, utan också om att du måste lära dig om att sortera i densamma.”
Det där kändes inte riktigt lika avgörande när jag började skriva det här inlägget, och nyss hade passerat Herrljunga, som det gjorde på knä under Michelangelos kupol. Men jag kan i alla fall med rent samvete fortsätta med min låginformationsdiet.
{ Comments }
