From the category archives:

Ditt personliga varumärke

Annie Leibovitz är en av mina favoritfotografer och jag såg nyligen hennes kringresande utställning A photographers life 1990-2005 på nyöppnade Fotografiska i Stockholm. Bilderna levererade givetvis enligt förväntan, men det var andra saker jag funderade på under tiden efteråt.

annie leibovitz Jag lever inte två liv, utan ett
Bild: Robert Scoble.

Någonstans i bildmixen på Fotografiska fanns Leibovitz-citatet: “Jag har inte två liv, utan ett”. Som en förklaring av att ytterst privata foton (som de på partnern Susan Sontag, då döende i cancer) blandats hej vilt med uppdragsbilder (som det ikoniska porträttet på en naken och gravid Demi Moore). Och det är lite så. Det blir allt svårare för oss att skilja på privat och offentligt. Och genom att göra just det, riskerar vi att hela tiden bara måla halva tavlan.

Jag tycker inte att man, i dagens klimat, kan välja. Och jag tror framförallt inte att man behöver göra det. Många av mina vänner vill inte Facebook-connecta med kollegor, hävdar bestämt att festbilder på nätet minskar möjligheterna till framtida jobb och skulle inte drömma om att skriva en öppen och personlig blogg. Jag har den största respekt för människor som vill att privatliv ska förbli privata. Det är egentligen bara den fabricerade “risken” jag inte köper.

Jag tror inte att du riskerar några professionella möjligheter som helst av att vara den du är, och genom att vara öppen med det. Ibland blir jag full. Jaha. Ibland blir jag ful. Ok. Jag svär stundtals. Jaja.

Jag kanske är naiv. Men ska jag anställa en människa blir jag snarare misstänksam om denne har en helt ren historik på nätet, om det inte finns en enda ful bild på Facebook, inte minsta privata inblick. Det ringer i alla fall några små undrande klockor. Och i samma situation dömer jag aldrig någon som öppnat dörrarna fullständigt.

Om man läser mycket om, och tittar på många verk av, Annie Leibovitz – får man lätt känslan av att hon levt tusen liv. Men det är bara ett. Ett och samma, oavsett sammanhang och kanal. Och det tycker jag att vi ska omfamna.

Ju mer tid av våra liv vi lever på nätet, desto mer av våra liv finns där.

{ Comments }

Sajten cafe.se är en av våra viktigaste plattformar. För oss (och “vi” är alltså Aller Internet) är det således att stor sak att just cafe.se under förra veckan slog trafikrekord med all time high-siffran 43 787 unika besökare (Open AdStream). Gott så.

sheep Så bygger du varumärke med skryt
Får. Bild: Adulau.

Och det var när samma sajts redaktör Viktor Barth-Kron skrev den obligatoriska “vi är större än någonsin-notifieringen” jag kom att tänka på (för att nu göra en höna av en fjäder) – en några månader gammal Wired-text. Närmare bestämt Clive Thompsons “How Group Think Rules What We Like”. Kan man ljuga ihop att någonting är populärt – och på så vis få andra att se på produkten i fråga mer positivt? Är grupptryck någonting mer avancerat än att hälla i sig fyra deciliter hembränt bakom en husknut (no questions asked…)? Kanske till och med någonting att på allvar beakta i modern marknadsföring? Är människor får?

Clive Thompson kommer i sin text fram till någonting i stil med “både och”. Man kan utan tvekan påverka en människas åsikt om ett varumärke genom att få detta att framstå som populärt. Där gör grupptrycket sitt. Men i det långa loppet tycks kvalitet ändå segra, enligt de experiment som citeras.

Men om man nu råkar vara en inte bara framgångsrik och populär produkt, utan även en kvalitativ sådan – finns det verkligen inga skäl i världen att inte högljutt berätta om detta. Jag lovar härmed att göra 2010 till de färgglada skrytdekalernas och de svulstiga framgångsförklaringarnas år. Jag råder dig att göra samma sak.

{ Comments }

Detta är din karriärs farligaste fälla (om Daniel H Pink’s nya bok Drive och annat)

January 23, 2010

Jag är en sucker för corporate bullshit (jag har bland annat, stundtals desperat, försökt skapa en corporate bull- och management-bokcirkel på Twitter), de flesta typer av improve your own business-skrivelser samt väl och tajt förpackade titlar inom den (något) luddiga genren “personlig utveckling”. Jag skäms å mina förfäders vägnar. Men så är det.
Efter detta erkännande [...]

Read the full article →

Så bygger Ashton Kutcher imperium på Twitter

January 10, 2010

Ashton Kutcher är månadens (dec 09/jan 10) omslagspojke på new business-magasinet Fast Company. Knäcket på honom, och rubriken “Could This Twittering Facebook Fiend Be a New Kind of Media Mogul?”, avlossade mitt köpsug. Till skillnad från Vanity Fairs glättiga Twitter piece “Americas Tweethearts” (som jag också läste nyss) sätter Ellen McGirt i Fast Company fingret [...]

Read the full article →

Därför får SJ inte hänga med mig och mina vänner

January 2, 2010

Börjar den här morgonen (lördag 2/1) med att läsa Anders Mildners inlägg om hur SJ först slänger av fem tunt klädda män i ett vinterkallt Sävsjö – och sedan svarar på kritiken med exakt den skramlande megafonröst jag varnade för här.
Och jag antar att jag inte behöver brodera ut detta ytterligare. Med bland annat 2009 [...]

Read the full article →

Din business måste bli small town business

December 27, 2009

Ser intervjun med Gary Vaynerchuk från årets Le Web. Gary (som tidigare i år gav ut boken Crush it) hamrar som vanligt ut sina ord. Om att de sociala kanalerna borde fungera som sprängbrädor åt allt och alla. Språngbrädor mot nya liv och möjligheter. Lågkostnadsmöjligheter för alla att bygga sina egna imperium.

Bild: Luc Legay.
Men det [...]

Read the full article →

Så bygger du ditt personliga varumärke

February 19, 2009

Via ett inlägg av Daniel Nüüd på Mindpark hittar jag Mashables Dan Schawbels text om personal branding. Att bygga ditt personliga varumärke är precis det du gör genom att blogga. Så länge du inte bloggar anonymt så lär en sökning på dig också leda rakt in på bloggen.
Och den som söker, säg exempelvis en potentiell [...]

Read the full article →
Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes
Bloggtoppen.se Follow The Daily Mess MediaCreeper