Sajten cafe.se är en av våra viktigaste plattformar. För oss (och “vi” är alltså Aller Internet) är det således att stor sak att just cafe.se under förra veckan slog trafikrekord med all time high-siffran 43 787 unika besökare (Open AdStream). Gott så.
Får. Bild: Adulau.
Och det var när samma sajts redaktör Viktor Barth-Kron skrev den obligatoriska “vi är större än någonsin-notifieringen” jag kom att tänka på (för att nu göra en höna av en fjäder) – en några månader gammal Wired-text. Närmare bestämt Clive Thompsons “How Group Think Rules What We Like”. Kan man ljuga ihop att någonting är populärt – och på så vis få andra att se på produkten i fråga mer positivt? Är grupptryck någonting mer avancerat än att hälla i sig fyra deciliter hembränt bakom en husknut (no questions asked…)? Kanske till och med någonting att på allvar beakta i modern marknadsföring? Är människor får?
Clive Thompson kommer i sin text fram till någonting i stil med “både och”. Man kan utan tvekan påverka en människas åsikt om ett varumärke genom att få detta att framstå som populärt. Där gör grupptrycket sitt. Men i det långa loppet tycks kvalitet ändå segra, enligt de experiment som citeras.
Men om man nu råkar vara en inte bara framgångsrik och populär produkt, utan även en kvalitativ sådan – finns det verkligen inga skäl i världen att inte högljutt berätta om detta. Jag lovar härmed att göra 2010 till de färgglada skrytdekalernas och de svulstiga framgångsförklaringarnas år. Jag råder dig att göra samma sak.
Att de här dagarna skriva någonting som inte har med Apples iPad att göra är väl ungefär samma sak som att trycka kudden mot ansiktet och skrika. Men jag ger det ett försök. Jardenberg skrev i onsdags (27/1) inlägget Många bäckar små om bland annat mediers olika omskrivna “framgångssagor.” Som i många fall bär på en del luftslott. Ett exempel är SvD:s iPhone app SvD Quiz som, med sina drygt 13 000 nedladdningar á 7 kronor, såklart är en stor framgång. Till och med en viktig sådan.
Men, precis som Jocke skriver, intäkten är lik förbannat bara 91 000 kronor. Ungefär hälften av vad SvD:s säljare skulle kräva för en helsidesannons på sidan 3 i tidningen.
Min egen bild. Tagen i julas, under en underbar dag i Helsingborg (Örby Ängar).
Och bakom sådan fakta finns en verklighet. För, precis som Björn Hedensjö så fint skriver på Same Same But Different (i ett helt annat ämne, men det är passande ändå):
“En sak har jag lärt mig efter snart tio år på webbmedier - när det gäller webbstrategier finns inga enkla svar och inga absoluta sanningar. Förutsättningarna förändras över tid, ofta snabbt, och det som var rätt i går behöver inte vara det i dag.”
När man arbetar med nätet i en större organisation (som jag gör) finns det en syn på affären från en sida och en syn på teknologin från en annan. Människorna, entusiasterna, vill testa nya saker, prova teknologin, böja den, se vad den kan ge och kasta ut prototyper som kan eller inte kan ge någonting konkret tillbaka. Men oavsett vad så har man lärt sig någonting och man har arbetat i framkant. Det är en underbar inställning och man blir varm i hjärtat varje gång man ställs inför den.
Men tyvärr så bär man också oket att göra fina människor besvikna. Och man blir lite ensam på det havet. För hur häftigt (och viktigt) det än är att kasta kul småsatsningar omkring sig – så är det väldigt svårt att räkna hem dem. Och sånt måste såna som jag göra. Räkna hem. Jag känner mig väldigt ofta som en bakåtsträvare snarare än någon på väg framåt. Just på grund av den typ av luftslott Jardenberg redogör för. Det är ashäftigt om en människoskara stor nog att fylla en hockeyarena laddar ner en snygg och bra iPhone app. Det är en framgång. Men det blir en minusaffär.
Man blir en ensamseglare i många fall, den som skulle kriga för utveckling men som istället manar till lugn. Här ligger en av de punkter som skiljer print och webb åt som allra starkast. En webborganisation kan aldrig stålsättas så som en tidningsorganisation fungerar. Där man trots flödande kreativitet, fortfarande ofta fungerar som en fabrik som fyller sidor, halvsidor och uppslag. En webborganisation måste tillåtas experimentera, utvecklas. Göra fel för att sedan göra rätt, följa sina användares mönster och hela tiden skriva om sina egna regler. Här finns inga mallar. Vi måste prova oss fram, hela tiden. Testa nya saker. För det som var hett igår behöver inte vara hett idag. Och det som var rätt igår behöver definitivt inte vara rätt idag.
Men vi behöver få det rätt någon gång. För att någonsin kunna börja tjäna pengar på riktigt.
