Du känner till huvudnyheten. Superdesignern John Galliano, då chefsdesigner på Dior, sitter stupfull på ett brasserie i Paris och häver ur sig den ena antisemitiska vulgariteten efter den andra. Han beter sig ganska risigt, kan man säga. Vad han inte vet, där han sitter och sluddrar om judehat, gas och annat – är att personen framför honom filmar föreläsningen.
Vi spolar tillbaka historien. Tre franska vänner; en ingenjörsstudent, en marknadsförare och en före detta journalist – inser 2006 att digitalkamerornas och mobiltelefonernas utveckling håller på att ha ihjäl yrkesformen “paparazzi”. Med en högkvalitativ kamera i varje mans och kvinnas ficka är vi alla paparazzis. Potentiella sådana, åtminstone.
De startar sajten Citizenside med ambitionen att bli en samlingsplats för denna medborgarjournalistik och för att hänga upp sin egen affär på att sälja vidare intressant material till medier och byråer runt om i världen. Citizenside, idag till 34 % ägt av franska nyhetsbyrån Agence France-Presse, ger upp 65 % av alla intäkter till upphovsmannen i fråga. De säger själva att majoriteten av det material som säljs, går för mellan 2 000 kronor och ungefär 20 000 kronor. Enligt officiella uppgifter från bolaget uppgick den totala intäkten för 2010 till cirka 9 miljoner kronor.
De bästa bilderna från katastrofens Japan kom från den här typen av samlingssajter och även mäktiga CNN lutar sig allt oftare mot egna plattformen för medborgarjournaliastik, iReport. YouTube behöver vi inte ens prata om.
Tillbaka till John Galliano. Han sitter alltså där och svär. Han filmas med en mobiltelefon. Men vare sig den korniga kvaliteten eller den skakiga hållningen kan rädda den långhåriga designern. Man ser och hör tydligt att det är han. Filmaren lägger upp sin upplevelse på Citizenside och materialet säljs för 920 000 kronor. Och sprids världen över. John Galliano är möjligen alkoholist och missbrukare och således ett offer för sig själv. Men jag firar att det var öppenheten och digitaliseringen som slutligen fick in smällen. Galliano fick sparken från Dior och befinner sig nu i ett rättsligt efterspel.
Galliano kommer tillbaka. Såklart. Som all galenskap. Men vi kan i alla fall luta oss tillbaka lite med följande insikt: Idag bevakar vi alla världen åt varandra.
Pingback: TEDxThessaloniki 2011: Paul Lewis om hur the Guardians journalister skriver artiklar för att locka fram medborgarjournalistik
Pingback: När jag ser Rupert Murdoch mulas med raklödder oroar jag mig gällande en syndig fransos