Jag läste nyss Aftonbladets Erik Nivas krönika från Champions League-finalen mellan Inter och Bayern München. Erik skrev om Diego Milito, matchens man med sina två mål.
Diego Milito.
Och Diego Milito är värd att skriva om. Det skulle han ha varit även utan de där två guldstänkta skotten. Han är, med Eriks ord, motvikten mot fotbollens nyrika girighet. Motvikten mot alla tonårsmiljonärer med tunga plånböcker och lätta huvuden. Diego Milito hade innan den här säsongen tillhört den europeiska fotbollens allra effektivaste målskyttar i ett årtionde, utan att vinna några medaljer. Han hade varit bra nog att spela i vilket lag som helst men levt en stilla tillvaro i lag som Genoa och Real Zaragoza.
Inte ens när två av hans lag åkt ur sina serier har han bett om att få bli såld. Inte ens när förbundskaptenerna sidsteppat honom har han krävt en landslagsplats. Istället har han gett hela fotbollsvärlden en lektion om värdet av att vänta. En lektion om värdet av tålamod. Och det är en lektion vi alla kan behöva.
Diego Milito har slitit självuppoffrande i skymundan och byggt en hel karriär på att låta saker och ting ta sin tid. Och även om parallellen (från Diego Milito – till vår ankdam av diverse digitala sanningssägare) kan tyckas så lång att man hinner tappa uppkopplingen, finns den här. För vikten av tålamod, av att vara genuin med sina avsikter och att slita självuppoffrande i skymundan. Det är precis vad allt arbete i de sociala medierna handlar om. Den tekniska tröskeln är nära noll. Målgruppen, förmodligen större än du någonsin haft tillgång till, finns precis där inom räckhåll. Och succéhistorierna kastas omkring dig.
Men låt aldrig någon lura i dig någonting annat; att skriva en blogg, att sköta ett varumärkes Facebook-närvaro, att hantera ett Twitter-konto, allt tar väldigt mycket tid. Att lansera satsningen tar säkert inte en spelvändning. Men att plocka hem pokalen är en lång, lång match. Och det tycker jag att alltför få är tydliga och raka med. Det är roligt att sälja in möjligheterna men tråkigare att förklara hur många tröstlösa timmar du har framför dig.
Du måste själv vara inställd på vad du ger dig in på. Inte slås ned då resultaten inte rasar in direkt. Din chef måste förstå vad det är du lägger tid på – och förstå att du faktiskt måste lägga ner just den tiden. För att ha möjlighet att leverera. Dina kollegor måste förstå, alla måste förstå. I en verklighet då all kod redan är gjord åt oss, är tid och operativt styre vår nya tunga valutor. Vårt silverware.
Pingback: jardenberg kommenterar – 25 May, 2010 | jardenberg unedited