En av de mest spännande presentationerna under Search Engine Strategies i London kom från Ralph Tegtmeier, Paul Madden, Pierre Far, Tracy Falke och Cindy Krum. Och hade titeln Automating Twitter. I korta drag lade de ut korten för hur de som företagare arbetar med robotar för att bygga Twitter-konton med många följare. Och således ett kommersiellt värde.
De bygger upp innehåll i form av standardiserade fraser som tweetas ut. Dessa har samlats i en databas och är givetvis optimerade utifrån målgrupp. De använder sig av tekniken att följa så många som möjligt för att i sin tur få egna följare – och har automatiserat kontona så att de automatiskt följer alla som följer dem.
Det är en lika primitiv som effektiv teknik för att bygga stora Twitter-identiteter.
Strategin är byggd i etapper och robotarna tar, med hjälp av standardfraserna, standardfrågorna och standardsvaren, relationen med följarna till en viss nivå. Men när kommunikationen blir för “mänsklig” (och således kommersiellt värdefull) tar någon i bolagens organisationer över.
– Det är en 80/20-situation, sa Tracy Falke. Vi skickar ut tweets som vi vet är bra och som har fungerat tidigare och så uppmanar vi människor att agera eller svara eller retweeta. När kommunikationen blir för mänsklig kliver vi in och tar över.
Detta är inte okontroversiellt. Och under presentationen i London följdes många “det är alltså så det fungerar” av en hel del “men det är ingenting jag skulle rekommendera”. Det var också en del människor i föreläsningslokalen som muttrade kring att “de inte ville stödja såna här saker” och helt enkelt valde att lämna. Men oavsett var man har sin moral – så är det ett intressant fenomen. För innehåll, människor och mänskliga relationer står i centrum nu. Och det öppnar upp smutsiga småstigar. Genvägar.
Robotkonton känns ju jättefult. Men var går gränsen? Just gränsen för vad som är automatiserat och vad som är “mänskligt” är lite spännande. Jag använder mig själv av schemalagda tweets lite då och då, för att åtminstone försöka ha en jämn uppdateringsfrekvens på mina tweets. Är det fult? Oäkta? Det är jag som skriver, det är mina tankar men de kommer inte alltid precis när jag tänker dem. De kommer ibland när det vore lämpligt att tänka dem.
När jag tror att det passar dig bäst. Hatar du mig för det?