Därför får SJ inte hänga med mig och mina vänner

by Daniel Kjellsson on January 2, 2010

in Ditt personliga varumärke, Omvärldsbevakning, modest mediekommentar, sociala medier

Börjar den här morgonen (lördag 2/1) med att läsa Anders Mildners inlägg om hur SJ först slänger av fem tunt klädda män i ett vinterkallt Sävsjö – och sedan svarar på kritiken med exakt den skramlande megafonröst jag varnade för här.

Och jag antar att jag inte behöver brodera ut detta ytterligare. Med bland annat 2009 års julfirande i färskt minne tror jag att vi alla inser skillnaden mellan att prata med människor med en familjär, varm och personlig röst – och att vara en länkplacerande skramlande robot mitt bland människor och deras vänner.

Om 2009 var året då många företag fick skit för att de inte var aktiva i de sociala medierna tror jag att 2010 blir året då de får skit för att de faktiskt är det. För att umgås på fel sätt är värre än att inte umgås alls.

  • Magnus
    Det Mildner missar är att den där benvita, HAL-aktiga vägran att ge sig in i ett verkligt samtal är spegelbilden av många bloggares och webb-2.0-människors gapigt orubbliga "JAG vet minsann hur det ligger till, mannen!" och deras vägran att verkligen svara om de får mothugg. SJ-killen har helt enkelt lärt sig - eller plockat med sig från det han annars läser i bloggar och krönikor - att på nätet är det bästa att vrida diskussionen åt siidan, mumla "jag beklagar, va" eller insinuera att det är dysterkvistarnas eget fel. Eftersom man inte behöver svara för nånting är det den enklaste vägen.

    Anders Mildner verkar f ö inställd på att positionera sig som twittergenerationens huspräst.
blog comments powered by Disqus
Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes
Bloggtoppen.se Follow The Daily Mess MediaCreeper