Så ska Ola Ahlvarsson rädda SIME

November 12, 2009

Nu tycks dagens (12/11) agenda fungerat bra (enligt rapporter). Men jag prioriterar bort internetkonferensen SIME idag, dag 2. En reflektion som vuxit sig starkare efter förra årets event och gårdagens dag 1 är att Ola Ahlvarsson och hans gäng (som såklart är ohyggligt begåvade människor) är i behov av en redaktör.

Det råder en brist på sammanhang, på konkreta exempel och på möjligheter att applicera det som sägs på sin egen vardag. Det saknas förpackning. Någon som benar ut vad som gör människor intressanta, citat intressanta – inte bara konstaterar faktum. Och vad i dessa människors insikter vi andra kan ta med oss, lära oss av och utveckla oss själva genom.

Ett konkret exempel är Jesper Kärrbrinks (VD på Eniro) presentation. Han går upp på scen under parollen “The Transformers – companies going from offline to online with a smile”. Det Jesper kommer fram till är att det, för ett bolag som vilar tungt på offline-affärer, är “painful” att förändras. Jaha. Så det är “painful”? Vad är “painful”? Hur är det “painful”? Varför? Hur var det för dig? Hur tog du dig ur det? Hur gick ni vidare tillsammans? Hur arbetade du personligen? Hur såg era processer ut? Gick det åt helvete någon gång? Vilka var dina tre svåraste stunder? Etc. Vilken redaktör som helst skulle på tio minuter tillsammans med Jesper förvandla detta till en av de mest givande stunderna i SIME:s historia. Men istället sitter man där. Och kan egentligen inte göra mer än att addera killens fina virkade slips till nästa shoppinglist.

Inför i år har man adderat workshops och det är tveklöst ett steg i rätt riktigt. Alla roliga möten runt omkring eventet likaså. Men det hjälper inte om presentationerna inte håller fullt ut. Inte för mig. Eller för alla dem utanför den innersta kretsen. Det är med de inspirerande och medryckande talarna som SIME föds och dör. Och just nu känns det alltför ofta som att alla talare skickats samma keynote template. Och att ingen haft tid att coacha dem, ta deras personer och forma deras historier åt publiken.

Att inte arbeta med sina talare och forma deras historier och presentationer för publikens bästa är ungefär samma sak som att som magasinsredaktör anlita briljanta skribenter men inte bry sig om att arbeta med vare sig feedback, korrektur eller layout. En SIME-redaktör skulle ha förmågan att tillsammans med talaren förädla och tydliggöra budskapet i presentationerna. Och hjälpa konferensen att bära ett genomgående tema, en tydligare röd tråd, helt enkelt. Just nu skapar inte summan av delarna en tillräckligt givande helhet.

Jag hoppas att någon tar sig an detta inför nästa år, SIME är ett alldeles för bra koncept för att inte fortsätta utvecklas.

Tagged as: , , , ,

  • http://alfabravo.com Henrik Ahlen

    Wow, mycket klokt inlägg!
    Håller helt med, ALLA konferenser borde coacha sina föreläsare innan och då inte bara för deras innehåll utan även för deras presentationsteknik, retorik, kroppsspråk etc. Liknelsen med magasinsredaktörer är fin! Det är ju ofta vanliga journalistiska följdfrågor som tar fram det intressanta, borde ju funka även i såna här sammanhang.

    Jag har bloggat mina tankar om detta “Presentation skills do’s and don’ts”: http://alfabravo.com/2007/11/15/presentation-skills-dos-donts/

  • http://danielkjellsson.com Daniel Kjellsson

    Tack! Och detsamma! Kategoriserar ditt inlägg som “måsteläsning” på Twitter nu och jag ska själv spara det även för framtida användande. Ses på nästa konferens!

  • Pingback: jardenberg kommenterar – 2009-11-19 — jardenberg unedited

  • http://www.sime.nu ola ahlvarsson

    tack för dina kommentarer. här kommer mina :)

    din rubrik suger men i övrigt tycker jag att det är en intressant diskussion. vad vi vill göra med SIME är att skapa ytterligare förståelse om digitala möjligheter och de budskap talarna förmedlar. Vi vill även skapa så många kontaktytor som möjligt mellan besökarna. First som facts of life:
    vi är oerhört glada över att internationella toppnamn tar sig tid att komma till Sverige och dela med sig av sina erfarenheter. Tyvärr har vi ofta mycket begräsnad tillgång till talarnas tid och ännu mindre tid att styra deras budskap ( många har ganska starka egna åsikter och är vana talare). Vad vi trots detta gör är att vi har coachingsamtal, en Speakers Manual, lyssnar på talarna på andra event och jobbar med att hjälpa till med att dra slutsatser efteråt i analyser och filmer som mailas ut. Din redaktörsroll är tyvärr något av en utopi så vi söker nya vägar. Nytt för i år är därför att besökarna har möjlighet att själv fortsätta dialogen i workshops och matchmaking sessions ( för de som inte prioriterar bort SIME dag II… ). Talarna ombeds även stanna under hela SIME till skillnad från de flesta event där talaren får en applåd, en kosta boda vas och off they go. Vi försöker mao att vara redaktörer och hjälpa talarna rätt och jag tyckte på det stora hela att talarna var fantastiska i år. Jag gillade även Jespers framträdande som jag tyckte hade en öppenhet och ärlighet som inte alla storföretags VDar kostar på sig.

    Det andra problemet är formatet på i stort sett alla konferenser. En talare som har 15-20 minuter kan inte berätta allt du eftersträver i din post. Man kan inte berätta om alla centrala processer, misstag etc. Vad man kan göra är att förmedla några nyckelbudskap samt öppna dörren för fortsatt dialog. Jag vet inte hur mycket event du själv går på men jag är på en mängd av världens ledande event allt från WEF till le Web och problemet är det samma. Tiden räcker inte till för att ge ämnet eller talaren full rättvisa.

    Ovanstående gör att du har ännu mer rätt i din analys. Man behöver verkligen hjälpa till att hitta essensen i framträdandena och det kommer vi att jobba ännu mer med i framtiden. Här är vi tacksama för tips.

    Hur ska vi “rädda SIME”? Om man tittar till den feedback vi har fått i år har den varit helt otrolig. Vi har rodnat när vi öppnat mailen eller kollat blogosfären. En av de enda negativa omdömmen vi har hittat är just din post. Det gör den inte mindre relevant. Men det gör den mindre representativ för hur de flesta upplvede diskussionen på scen, i keynotes och i workshops.

    Finns det något annat format, någon annan konferens ( på weben eller live) som du tycker har löst uppgiften på ett bättre sätt så är vi idel öra.
    Mvh Ola,

  • http://danielkjellsson.com Daniel Kjellsson

    Hej Ola,

    kul att du tar dig tid att svara!

    Min rubrik ska vi inte hänga upp oss på. Den är som sig bör en rubrik och enbart en rubrik. Dess huvudsakliga syfte är att väcka uppmärksamhet och nyfikenhet.

    Först: Mina samtliga åsikter måste givetvis sättas i relation till vad som är realistiskt att genomföra med varje specifik individ. Om Eric Schmidt kontaktar dig med ett intresse kring att på nästa års SIME prata om säckhoppning, hoppas jag att det är en möjlighet du kastar dig över (även utan möjligheten att editera honom).

    Jag förstår också att den redaktörsroll jag beskriver varit en utopi, men inte riktigt varför man måste acceptera att den fortsätter vara det. Jesper Kärrbrink är (precis som du skriver) i en del fall ett föredöme vad gäller öppenhet. Men kanske finns det just i dina kommentarer kring honom en ledtråd åt oss att bygga vidare på.

    När jag exemplifierade och rabblade olika ingångar/vinklar på en coachning var min åsikt inte att alla dessa skulle arbetas vidare på. Utan kanske max en. Här ligger vägen framåt, tror jag. Att skala av och konkretisera, söka detaljer och personliga reflektioner kring än mer specifika situationer. Att fokusera mer på vad besökarna vill höra, mindre på vad talaren vill säga.

    Det är ett ursprungligt synsätt som möjliggör och underlättar visst redaktörskap redan vid första kontakt. Om man agerat redaktör redan innan talare och övriga medverkande approachats kan man kanske komma runt åtminstone någon problematik?

    Jag tycker inte att liknelsen med en magasinsredaktör är helt åt skogen, om inte annat är det en miljö jag känner väl till. När vi planerar vårt innehåll finns det ett tema, ett ämne, en frågeställning, en röd tråd, en ursprunglig nyfikenhet – någonting – som vi börjar arbeta utifrån. Därefter hittar vi vinkeln, ramarna – utifrån den enda ambitionen att läsaren ska få ut max av vartenda tecken, varenda bild. Sen tittar vi oss omkring för att se vilken skribent bland Sveriges bästa som kan tänkas på bästa vis leverera detta. Sen lägger vi ut uppdraget.

    I den ordningen. Tänk om man skulle sätta sig så inför en konferens. Först skapa drömscenariot – sen börja bygga det. Hitta den konferens som ger besökarna max – ¬ sen hitta människorna som kan leverera detta.

    Allt du skriver om att besökarna kan ”fortsätta dialogen”, workshops och matchmaking sessiones och så vidare – har jag ingenting att tillägga kring. Detta är skitbra initiativ som adderad en ny dimension. Keep it up!

    Sist: Även om du (visserligen korrekt) beskriver min bloggpost som ”kritisk” vill jag poängtera att den skrevs utifrån ett enda intresse. Att göra en bra konferens, ännu lite bättre.

  • http://www.sime.nu/ ola ahlvarsson

    tack för dina kommentarer. här kommer mina :)

    din rubrik suger men i övrigt tycker jag att det är en intressant diskussion. vad vi vill göra med SIME är att skapa ytterligare förståelse om digitala möjligheter och de budskap talarna förmedlar. Vi vill även skapa så många kontaktytor som möjligt mellan besökarna. First som facts of life:
    vi är oerhört glada över att internationella toppnamn tar sig tid att komma till Sverige och dela med sig av sina erfarenheter. Tyvärr har vi ofta mycket begräsnad tillgång till talarnas tid och ännu mindre tid att styra deras budskap ( många har ganska starka egna åsikter och är vana talare). Vad vi trots detta gör är att vi har coachingsamtal, en Speakers Manual, lyssnar på talarna på andra event och jobbar med att hjälpa till med att dra slutsatser efteråt i analyser och filmer som mailas ut. Din redaktörsroll är tyvärr något av en utopi så vi söker nya vägar. Nytt för i år är därför att besökarna har möjlighet att själv fortsätta dialogen i workshops och matchmaking sessions ( för de som inte prioriterar bort SIME dag II… ). Talarna ombeds även stanna under hela SIME till skillnad från de flesta event där talaren får en applåd, en kosta boda vas och off they go. Vi försöker mao att vara redaktörer och hjälpa talarna rätt och jag tyckte på det stora hela att talarna var fantastiska i år. Jag gillade även Jespers framträdande som jag tyckte hade en öppenhet och ärlighet som inte alla storföretags VDar kostar på sig.

    Det andra problemet är formatet på i stort sett alla konferenser. En talare som har 15-20 minuter kan inte berätta allt du eftersträver i din post. Man kan inte berätta om alla centrala processer, misstag etc. Vad man kan göra är att förmedla några nyckelbudskap samt öppna dörren för fortsatt dialog. Jag vet inte hur mycket event du själv går på men jag är på en mängd av världens ledande event allt från WEF till le Web och problemet är det samma. Tiden räcker inte till för att ge ämnet eller talaren full rättvisa.

    Ovanstående gör att du har ännu mer rätt i din analys. Man behöver verkligen hjälpa till att hitta essensen i framträdandena och det kommer vi att jobba ännu mer med i framtiden. Här är vi tacksama för tips.

    Hur ska vi “rädda SIME”? Om man tittar till den feedback vi har fått i år har den varit helt otrolig. Vi har rodnat när vi öppnat mailen eller kollat blogosfären. En av de enda negativa omdömmen vi har hittat är just din post. Det gör den inte mindre relevant. Men det gör den mindre representativ för hur de flesta upplvede diskussionen på scen, i keynotes och i workshops.

    Finns det något annat format, någon annan konferens ( på weben eller live) som du tycker har löst uppgiften på ett bättre sätt så är vi idel öra.
    Mvh Ola,