Idag åt jag lunch med Per Håkans, marknadschef på Tiger of Sweden. Bland mycket annat intressant berättade han att varumärkets e-handel kickat igång på allvar. Nätbutiken har vuxit sig så stark att den nu på allvar närmar sig platsen som Tigers främsta försäljningsplats. Värt att notera är att det inte alls, som man annars kunde tro, är produkter som jeans och diverse accessoarer som går bäst – utan hela kostymer. Den tröskel som tidigare fanns gentemot att köpa “svårare” plagg på nätet, utan möjlighet att prova sig fram, tycks ha minskat. Samtidigt som Tigers kunder givetvis kan antas ha bra koll på vad de ska ha.
Majoriteten av Tigers e-handelskunder kommer inte heller från mindre orter utan välsorterade modebutiker, utan från Sveriges storstäder. Och det rapporteras, från varumärkets återförsäljare runt om i landet, att e-handelns etablering inneburit merförsäljning även i fysisk butik. Tydligen tillhör det vanligheterna att kunder berättar om hur de gjort sitt spanande online, men kommer in för att prova eller köpa. Och i takt med att man lagt ut fler plagg på nätet, har man också tydligt känt av hur denna feedback ökat.
Detta är inget revolutionerande, jag vet. Men det kittlar lite, ändå. Att gå från att producera, distribuera och sedan splitta intäkten med återförsäljare – till att ta hem hela spelet (och marginalen) själv, är såklart en jättestor sak. Eller som bonden sa när han traskade ut på fältet och kände doften av gödsel: “Det luktar pengar”.