Har inte riktigt kommit vidare från mitt förra inlägg. Vi har bara flyttat en gammal affärsmodell till en ny kanal. Och vårt arbetssätt har följt med.
Olle är också inne på ämnet och skriver bra om mediebranschens problem. Om de tre ben som påverkar oss just nu; den finansiella krisen, konjukturella krisen och strukturella krisen. Och om hur den konjukturella krisen aldrig har ett “normaltillstånd” utan alltid rör sig i cykler – men att det konjukturella ditot vi upplever just nu är far worse. Olle fortsätter:
“Här (i mediebranschen, alltså) har det funnits en normaltillstånd i både produktion distribution som helt omformulerats. Detta normaltillstånd kommer aldrig åter, det kommer aldrig “bli som vanligt” igen.”
Nyhetsbrevet Mequoda Daily skriver i en annan ände om att publicister i än högre utsträckning borde paketera om redaktionellt material, “sälja” det i nya former, i nya kanaler och till och med ha dedikerade resurser som enbart arbetar med att maximera innehållets livslängd och förmåga att generera intäkter i olika former. Detta är viktigt. Artiklar kan bli böcker, redaktörer kan bli föreläsare, tidningar kan bli nyhetsbrev, sajtavdelningar kan bli microsajter. Och så vidare. I oändlighet (nåja).
Men precis som att en skribent eller en redaktör idag inte kan nöja sig med att “publicera” (det är att göra jobbet till hälften) utan måste följa med sin text längre (jag kommer till det i nästa post men har även vidrört det här) så måste publicisten arbeta efter att när någonting publicerats på en plattform har det fortfarande bara gjort hälften av sitt jobb. Det måste ut i fler kanaler, paketeras om – tjäna mer pengar.
Pingback: Tre saker mediehusen måste göra